Med viss rädsla och stor respekt grep jag mig an vetebrödsbaket igår. Min mamma är en hejare på bullar och jag vill givetvis hedra min ömma moder, men jag har historiskt sett inte lyckats så bra med vetedegar. Jag gick bananas och testade ett helt nytt recept, en helt ny deg - och föll sedan på målsnöret och bakade ut bullarna precis som jag alltid gör. Nästa gång, då ska jag våga göra knutar! Jag startade i vanlig ordning med att sparka igång ugnen, denna gång på 225 grader. Därefter rafsade jag fram:
150 g smör
5 dl mjölk
5 dl mjölk
200 g crème fraiche
50 g jäst för söta degar
1 ½ dl socker
½ tsk salt
1 g saffran
ca 15-17 dl vetemjöl
50 g jäst för söta degar
1 ½ dl socker
½ tsk salt
1 g saffran
ca 15-17 dl vetemjöl
1 ägg till pensling
Pärlsocker
Pärlsocker
Fyllning:
200 g mandelmassa
200 g smör
1 msk vaniljsocker
1 dl socker
Jäst för söta degar tages fram. |
Smula den i bunken - för min del rostfri idag! Margareta fick vila. |
Tillsätt mjölet i omgångar, var försiktig så att du inte tar för mycket. |
När degen släpper från bunkens kanter är det nog med mjöl. |
På med ren bakduk och låt jäsa i 30-40 minuter. Dubbla storleken ska det vara! |
Riv mandelmassan grovt och lägg på en blommig plasttallrik om du har lust. |
Har du gjort rätt ser ut ungefär såhär nu. |
Låt bullarna svalna på galler. Ät inte alla. |
Jag är kluven till resultatet måste jag säga - de blev goda, inte tu tal om det, men jag tycker inte att de blev så snygga? Delvis är det nog mitt fel som inte rullade tillräckligt tight, men delvis är det nog den här bullens natur. Nästa gång testar jag knutar! Eller så låter jag experten (mamma) står för vetebrödsbakandet framöver och håller mig till kakor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar